made nervöst randen av vattenglaset, så att det var tjockt utan och innan.
Då jag obesvärad berättade nyheten, att översten var på väg, vaknade flickan ur sin apati: — Jag får lov att göra mig lite snygg, sade hon ivrigt, kanske jag kan klä mig. Innan jag ens hann att se efter, vilken effekt nyheten hade på gamla frun, var hon försvunnen. Bakom min rygg gled hon tyst ut ur rummet. Nu visar hon sig inte under överstens besök, tänkte jag.
Vi började göra våra förberedelser till broderns ankomst. Hon kom upp i sin stol, jag höll spegeln framför henne och gav henne en massa burkar hon behövde.
— Jag måste färga mitt hår snart igen, sade hon bekymrad, syns det mycken skillnad på det nya?
I Georgs rum bäddade Niklas åt översten, så att det knakade. Helena kom upp för att överse hans verk, och vi hörde då båda, hur hon sade: — Kära Niklas, du ska få se, att det händer något, för jag har sån oro. Varpå Niklas svarade: — Nä se det sa ja då sä frun, att de har ja då bestämt för me, att me Guss hjälp så går de bra denna gången. Herr doktorn har ju inte vatt sjuker, de ja vet, på över en vecka. Har inte Gud på det markliaste sätt hulpit alla gånga intill nu? Och det är det, som gör, att ja tror det är Hans vilja, att inte ens herr kyrkoherden ska få veta något förrän denna svåra hemsökelsen är förbi,
