ta mig till med det? Det går ju inte an, men jag vet inte, vad jag ska ge för skäl?
Det var verkligen ett underligt förhållande mellan dessa två. Hon vände sig helt ödmjukt till honom, den stolta Helena, och Niklas tröstade henne med en själasörjares auktoritet. Hans myndighet mot kvinnorna i huset stack verkligen på det mest hårresande sätt av mot den underdånighet han visade inför Elias och Georg. Ja, nu tillsade han bara Helena att lita på Gud och sin ädle make och lugnt släppa in herr doktorn till herr kyrkoherden, och genast gav Helena med sig och gick lugnare ner igen.
Jag var så försjunken i tankar, att jag inte märkte vad som stod på, förrän flickan hastigt satt två diskreta röda rosor på mina kinder med sin lilla svamp.
— Titta nu i spegeln, sade hon, det klär. Det klär er också att ha magrat de sista dagarna.
— Ja, men er bror är ju gift, sade jag och torkade bort det röda.
— Jag har hört något så underligt, sade flickan, genom den här olyckliga dörrn en gång. Jag kan inte beskriva vad det var, det lät som om han haft en kvinna hos sig, som han talade med. Men där var ju ingen. Och han grät.
— Jag har också varit med en gång, sade jag. Och jag tror, att han kanske har lidit mycket genom en kvinna…
— En tyska?
