Änkefru
Katrina Johanna Efraimsdotter
från Mellangärden i Ljungheda socken.
Född 1849. Död 1916.
— Vad är det för ställe? frågade jag.
— Vi ska slå upp det, då vi kommer hem.
— Hur gick det henne på slutet?
— Det får du veta, då du läser hennes språk.
Han stängde kyrkogårdsgrinden.
Denna söndag hade jag för första gången på fjorton år hört Elias predika. Det var första gången överhuvud, som jag såg honom på fars och morfars predikstol. Efter så många år hade församlingen icke tröttnat på honom, den hade fyllt upp den stora kyrkan med hjälp av en del folk från angränsande socknar. Antingen de voro unga och raka eller krumma av arbete och år, voro de alla så stilla i kyrkan. Och här och där i bänkarna lyste ett ansikte som ljus i en julotta.
Då jag sist hörde Elias, var han redan omtalad som predikant, men kunde enligt min systerligt kritiska uppfattning icke predika. Han var för vältalig, han var för lärd, han talade om Gud efter hörsägen och bok. Det var den tiden han talade inför en menighet av stadsbor, och dem passade det kanhända. Men nu var han icke
