98
osäker lära såsom bevisade erfarenhetsrön. Ett liknande intryck har jag mottagit vid genomläsandet af den nyss utgifna lilla skriften »Darwinism och kristendoms, tvenne predikningar under det vetenskapliga kongressmötet i Manchesters domkyrka 1888, hvilket också är ett försök att försona den moderna naturåskådningen med kristendomen. Också här göras för stora medgifvanden; hvad som blott är lära och teori anses för stadfästade erfarenhetsrön. I den andra i ordningen af biskopen af Bedfords tre predikningar (sid. 26) är darwinismen erkänd t. o. m. i sin mest doktrinära form såsom »lifsformernas kamp för tillvaron, de dugligastes öfverlefvande, och de yttre omständigheternas plastiska inverkan». I det jag hänvisar till mina ofvan gjorda anmärkningar om de darwinska lagarna, måste man väl i alla händelser medgifva, att många och fasta vetenskapliga grunder tala mot sannolikheten af den darwinska hypotesen i den antydda formen.
Den moderna apologetiken måste föras på ett helt annat sätt. Försvaret måste öfvergå till angrepp. Teologen bör icke längre innesluta sig inom en snäf krets af afslutade tankeled och lita på, att den kärna de innehålla är af gudomlig art. Han måste på hvarje punkt upptaga kampen mot de moderna idéerna, han måste bevisa deras ihålighet och osäkerhet, hur vack-
