icke utan grund Darwins föregångare. Det förekommer mig dock, som om man öfverskattat hans inflytande, hvilket icke blef af någon stor betydelse för den egentliga vetenskapen och som har sitt historiska intresse men knappast något mer; däremot har Goethes betydelse varit utomordentlig och vidtgående. Detta ligger, tror jag, i den germaniska rasens åskådningssätt; diktning och naturforskning hafva i Tyskland haft flera och innerligare band sinsemellan än i Frankrike; det är, som om de vetenskaper, hvilka befatta sig med det oorganiska lifvet — kemi, fysik och matematik —, företrädesvis nått sin fullkomning i Frankrike, medan det organiska lifvets mer svårodlade fält med större framgång bearbetats i Tyskland. Det är, som om hvarje nation hade sin uppgift i vetenskapernas utveckling, och denna uppgift är begränsad och bestämd af folkens djupa andliga anlag.
En ganska egendomlig sammansättning af naturforskning och filosofi är karakteristisk för den skola, hvars mest kända namn äro Schelling, Oken och Steffens. Det är en samling underliga skrifter, fulla af snillrika betraktelser och tankar, ofta af divinatorisk art. Den tyska naturfilosofien har haft ett vidsträckt inflytande på biologien, om detta också varit mer indirekt. För oss är det af ett visst intresse, att Chr. Boeck, som grundlagt biologiens studium vid vårt universitet, varit
