18
pekade tillbaka på det typiska i utvecklingen, dock utan att tanken på en descendens egentligen kom fram.
Påvisandet af cellerna såsom den ursprungliga utgångspunkten för allt organiskt lif och såsom det första stadiet af de mångartade, olika organen bidrog icke litet till utvecklingen af idéen om en enhet i det organiska lifvet. Det tycktes, som om man funnit den organiska molekylen. Vår tids protoplasma motsvarar väl icke helt och hållet Schwans och Schleidens typiska celler, men i det väsentliga står allt framgent utvecklingen af celler fast.
För den så kallade evolutionsläran har metagenesen kanske haft större betydelse. Under det att den moderna evolutionsläran har en dogmatisk prägel och väsentligen stödjer sig på möjligheter och sannolikheter — man förmodar ett sammanhang eller en enhet, utan att denna kan påvisas —, har man i metagenesen eller läran om växelgenerationerna säkra iakttagelser, klara och oemotsägliga såsom matematiska bevis.
Man har mycket olika lifsformer, af hvilka den ena härstammar från den andra, och dessa lifsformer äro understundom så afvikande, att man förr, innan man kände deras genetiska sammanhang, hänförde dem till helt olika klasser eller ordningar inom det zoologiska systemet. Det är här, som Steenstrups och Sars’
