22
vill karakterisera hans teori, kan det svårligen döljas, att den till sin grundtanke är ateistisk, och om också Darwin själf uttalar sig mycket förbehållsamt och antager en skapare, som gifvit urcellerna deras vidunderliga förmåga till variabilitet, afpassning och urval, blifver dock det tillfälliga och yttre det egentligen afgörande. En inre utvecklingsprincip antydes uuderstundom men får ingen väsentlig betydelse.
Det är i synnerhet Darwins förhållande till antropologien, som är af det största intresse, ty det var som om han blott dröjande och osäker använde sin hypotes om artens ursprung på människan. Denna skrift, »Descent of Man» utkom först år 1871, under det att »The origin of Species» är från 1859.
Till Darwins namn har man såsom oskiljaktiga från enhetstanken anknutit hans hypoteser eller förklaringar af sammanhanget. Darwin ville visa, huru- ledes allting tillgått, och han menar sig så hafva funnit lösningen i vissa långsamma, hvarandra efterträdande förändringar af lifsformerna och tror sig hafva påvisat de krafter eller förhållanden, hvilka genom oändliga tidrymder hafva förändrat och i speciella riktningar vidare utvecklat de ursprungliga lifsformerna, bestående af några enkla urceller, på sådant sätt att oändligheten af de organiska lifsformerna skulle framgått ur denna första ofullkomliga begynnelse. Dessa lagar
