25
tusende misslyckade, ofullkomliga försök. Men efter hand, om ock långsamt, kom reaktionen, och det är i synnerhet tyska vetenskapsmän, som här med stort skarpsinne hafva uppträdt emot denna skola, i det de sökt att skilja det sanna från det falska och finna den användbara kärnan i hypotesernas och doktrinernas skal. Den första större och mer omfattande vederläggningen är professor O. Wigands i Marburg. Resultatet af sitt stora vetenskapliga arbete och sin utförliga kritik har han, i sammanträngd form meddelat i en populär liten skrift. Med fullt erkännande af Darwins vetenskapliga förtjenster påpekar han det osäkra och delvis motsägande i hypoteserna. Framför alla andra bör kanhända Virchow dock nämnas, såsom den där haft förtjänsten af denna doktrinära naturåskådnings begränsning. Redan vid naturforskarmötet i München uppträdde han mot den utbredning, man gifvit denna hypotes, och han har genom sitt tal om vetenskapernas frihet i den moderna staten sökt att begränsa inflytandet af den nya läran såsom rättesnöre för lifvets och samhällets utveckling. Då Virchow 1884 inställde sig såsom representant för Berlins universitet vid Edinburghs universitets jubelfest, uttalade han sig på samma sätt; han betecknade den riktning inom darwinismen, som här åsyftas, såsom till ytterlighet gående och godtycklig — »extreme and arbitrary». I det föredrag,
