29
framsteg och ligga till grund för hvad man i systemet kallar det naturliga urvalet. Dessa slutledningar synas klara och öfvertygande, och ehuru det hela är hypotetiskt, funnes det ju, om alla förutsättningar vore riktiga, intet hinder för att utvecklingen kunde hafva försiggått på detta sätt. Emellertid äro förutsättningarna uppenbarligen oriktiga. Kampen för tillvaron förutsätter, att alla de stridande lida brist på de nödvändiga lifsvillkoren, och det är då i synnerhet födan, det kommer an på; är den tillräcklig för alla, uppstår alldeles ingen kamp för tillvaron, och således komma ej heller de bäst utrustade att öfverlefva de andra; så väl de mer som de mindre fullkomliga lifsformerna lefva ganska fredligt vid sidan af hvarandra. De två viktigaste faktorerna för utvecklingen, variabiliteten och det naturliga urvalet, kunna omöjligt verka samtidigt; de förutsättningar, under hvilka den ena är verksam, utesluter den andra; man behöfver alltså här en ny hypotes, en ny godtycklig förutsättning. Först måste under en viss period finnas riklig näring och lyckliga lifsvillkor, då utveckla sig variationerna; men därefter måste åter igen komma en tid, då lifsvillkoren äro ogynnsamma och födan sparsam; det är först då, som kampen för tillvaron och det naturliga urvalet framträda, och dessa tidrymder med växlande och motsatta lifsvillkor måste följa på hvarandra i en oändlig kedja genom
