52
sin uppfattning af ärftligheten och dess betydelse stå mycket skarpt väpnade mot hvarandra.
De moderna ärftlighetsteorierna äro också öfverförda på själslifvet och litteraturen i regeln på ett ensidigt och missförstådt sätt. Ärftligheten blifver ett Fatum, den binder individen, som blifver ofri, personlighetens och viljans frihet försvinner inför denna åsikt; det är determinismen i sin tyngsta och mörkaste form. Denna fatalistiska uppfattning af ärftligheten har hos oss funnit sitt uttryck i diktverk af stor formell fullkomlighet. Men en af våra skalder har dock bättre förstått ärftlighetens betydelse. I »Fiskerjentens» genealogi framträder denna ärftlighet med biologisk sanning. I »Det flager» skönjes denna olikhet mellan Björnson och Ibsen ännu tydligare. Här skildras de ärftliga anlagen såsom en fara eller ett hinder, som kan och som skall öfvervinnas; individen kan, om också efter hård och lång kamp, lösgöra sig från de tunga band, som förfädernas synd och skuld pålagt den, och om också Björnson icke nämner eller ser det rätta märke, under hvilket denna kamp bör kämpas, har han dock häfdat individens frihet och ansvar. Boken är ett inlägg mot determinismen, så klart och varmt skrifvet som knappast något annat. Denna bok betecknar det första stadiet på hemvägen.
