54
och iakttagelser, och det är detta, som den första cellens ursprung ur oorganiska ämnen gör. Oaktadt redan Harvey uttalade den kända satsen »omne vivum ex ovo», har dock ända intill vår tid naturforskare funnits, som antagit, att i synnerhet vissa lägre eller enklare lifsformer kunde utveckla sig abiogenetiskt. Nu synes frågan emellertid så godt som definitivt afgjord. Jag skall anföra ett yttrande af den tyske fysiologen Preyer, hvilket finnes i en af honom skrifven artikel om abiogenesen i Eulenburgs Real-Encyclopädie, häftet I: »Es ist einstweilen die Annahme nothwendig, dass jeder gegenwärtig lebende Körper von einem anderen oder einen Paare erzeugt worden sei. Diese Annahme hat einem axiomatischen Charakter. Sie entspricht durchaus der Erfahrung, welche lehrt, dass trotz unsäglicher Bemühung bis heute ein lebender Körper nicht hat aufgezeigt werden können, der auf andere Weise, ohne Eltern, entstand. Damit ist der Abiogenesis für die Gegenwart als ein unberechtigter und unnöthiger mit der Erfahrung in directen Widerspruch stehender Anbelange gekennzeichnet.» På liknande sätt har Virchow yttrat sig vid naturforskarmötet i München. Han uttalar oförbehållsamt sin åsikt, att om man till och med antager, att alla lifsformer äro utvecklade ur några få urceller, är dock en skapelseakt här nödvändig. Det är allmänt bekant, huruledes Laplace, då frågan rörde
