61
uppdagadt; det är blott medelst godtycke och fantasi man har kunnat hitta på detta; intet kranium, som tillhör vare sig de fossila eller de lägst stående folkraserna, saknar den för det mänskliga kraniet väsentliga karakteren. I den förut nämnda uppsatsen i sitt arkiv yttrar sig Virchow utförligare på samma sätt i detta spörsmål.
Med hänsyn till likheten mellan apan och människan vill jag här anföra några ganska märkvärdiga. yttranden. Det ena är af Paul Bert i hans populära fysiologi. Efter att ha talat om den anatomiska öfverensstämmelsen mellan människan och apan tillfogar han sid. 1. »Från denna ståndpunkt sedt, visa sig faktiskt ovedersägligen så märkliga likhetspunkter mellan vissa djurarter, aparter och människorna, att mången förundras och häpnar häröfver, ehuru efter min mening ingen grund till dessa känslor förefinnes, eftersom just denna nära likhet i lekamligt hänseende blott ännu mer framhäfver människans verkliga storhet». När man erinrar sig, att Paul Bert var en af de mest framskridna fritänkare och att han i stor mån bidragit till införandet af den religionslösa skolan i Frankrike, äro dessa hans yttranden högst beaktansvärda; den djupa klyftan mellan människan och apan står också klar för honom.
Frågan om människans förhållande till apan har år 1882 af professor R. Hartmann i Berlin underkastats
