63
uppnå den högsta grad af kultur, hvaremot de antropoida aporna aldrig kunnat dresseras till annat än en viss mekanisk färdighet». Sid. 283: »Slutligen framgår af dessa fakta, att ett närmare sammanhang mellan halfapor, apor och därmed också människor öfver hufvud icke kan påvisas.» Sid. 283: »Apans och människans gemensamma stamfader, detta rent hypotetiska väsen, måste först uppsökas, och detta är paleontologiens uppgift. Om detta någonsin skall lyckas denna vetenskap, som ännu har stor framtid för sig, är visserligen ett spörsmål för sig.» Sid. 284: »Men om det verkligen skall lyckas att i hvilket som helst af jordens lager uppdaga denna förmenta urtyp, har forskningen likväl allt framgent utomordentliga svårigheter att öfvervinna, nämligen att klargöra förståndets och språkets utveckling liksom utbildandet af den »själf-verkande» (»selbst-thätigen») mänskliga intelligensen öfver hufvud.»
En fullständig och uttömmande vederläggning af den darwin-hæckelska hypotesen om människans genealogi finnes i Quatrefages’ antropologi. Denne högt ansedde naturforskare har hufvudsakligast sysselsatt sig med nämnda vetenskap. I sin skrift visar han, hur Darwins egna dogmer råka i den skarpaste motsägelse mot hans hypoteser. Det är ett ganska karakteristiskt drag för läran, då Hæckel mellan det 13:de och 15:de ledet, för att fylla en lucka mellan marsupialia och