73
ändamålsenlig och af högre organisation än den föregående och att vi allt framgent äro inne på denna utveckling, så väl hvad de organiska lifsformerna som hvad själslifvet angår. Hvad samfundet vidkommer, anser man frågan mer tvifvelaktig. Man kan väl förstå det egendomligt lyftande i denna uppfattning; uppgifterna ligga så tydliga framför oss, vi blifva alla medarbetare i detta stora framåtskridande hän mot detta ideella mål, som ligger så fjärran och om hvilket vi veta så litet. Låtom oss nu opartiskt undersöka, hvad paleontologien och embryologien lära oss om den så kallade utvecklingen.
När man tager en öfversikt af de organiska lifsformernas kedja, sådan som den nu, till sina hufvuddrag något så när tydlig, föreligger, ser man, att de geologiska perioderna äro skilda åt genom delvis mycket karakteristiska former, och på öfvergångsformer har man blott få och osăkra exempel. Till och med där, hvarest sådana länkar af successiva förändringar hos en eller annan lifsform förefinnas, äro de villkor okända, hvarunder förändringarna uppstått, och de kunna sättas på kreditsidan för hypotesen. De organiska lifsformernas öfvergång från en period till en följande är i allmänhet skarpt begränsad, och intet är märkligare än denna brist på öfvergångsformer. Fyndet af Archæopteryx väckte för några år sedan stor uppmärksamhet-
