Sida:Den nyare naturåskådningen.djvu/80

Den här sidan har korrekturlästs

78

Den hæckelska ontogenesen och fylogenesen äga blott en formell och begränsad sanning; lifvet utvecklar sig från en cell på samma sätt så väl till de lägst stående som till de så kallade högst stående formerna. Af allt hvad vi veta om däggdjurens utveckling, kunna vi blott draga den slutsatsen, att i densamma ligger något typiskt, likartadt och allmänt. Långt före Darwin och Hæckel voro dessa embryologiska förhållanden väl kända; men hvarken v. Baer eller I. F. Meckel, hvilka uppvisat dessa märkliga förhållanden, drogo de slutsatser, man nu gör. För dem voro de endast bevis på det typiska och likartade; på den tiden fanns ännu ingen dogmatik och inga doktriner. Det kan icke med nog eftertryck påpekas, att det är detta, som väsentligen skiljer de nämnda gamla naturforskarne från den dogmatiska skolan, som utvecklade sig under 1870-talet.




XV.

En teleologi, som har sin grund i en inre förutbestämd och planmässig utveckling af lifsformerna, erkänner skolan icke. Darwin själf är här oklar, han uttrycker sig mycket försiktigt, och han är långt ifrån att själf vara någon god darwinist af den dogmatiska