86
visar oss, att de mest fulländade lifsformerna representera den monarkiska typen och de lägre däremot republiken; växten är en cell-republik, djuret en cellmonarki. En annan anhängare af den moderna descendens-läran, professor Oskar Schmidt i Strassburg, har i en uppsats i nämnda tidskrift uttalat ungefär detsamma. Hans betraktelse omfattar blott djurriket: de lägre stående formerna äro här republiker, under det att de former, som nått en högre utveckling, allt mer närma sig monarkien. Dessa författare gå t. o. m. så långt, att de anse kastindelningen, sådan som den består i vissa samfund, för naturhistoriskt berättigad. Cellerna hafva efter hand förvärfvat vissa egendomligheter i funktionen, och dessa öfverföras genom arf på den följande generationen. På så sätt utvecklas och fastslås efter hand cellernas förmåga att utveckla sig i en bestämd riktning. Den ärftliga aristokratien har i så fall, det måste man medgifva, sitt biologiska berättigande.
XVI.
I de stora biblioteken finnas samlingar af de olika upplagorna af den Heliga skrift. Där finnas evangelierna öfversatta till alla de tungomål, som man nu
