Sida:Den siste chevalieren 1928.djvu/10

Den här sidan har korrekturlästs

diga och tilltalande på läsaren, även om den ”röda tråden” stundom är klen. Man märker i Dumas äventyrsromaner ingenting om honom själv.

När den franska litteraturen framhålles såsom den förnämsta i världen, går man allmänt med på saken. Den stora allmänheten utanför Frankrike tänker härvid minst av allt på Frankrikes klassiska författare eller akademiker utan först och främst på Dumas d. ä., vilken aldrig blev värdig att inväljas i franska akademien. Nå, ja! Vi veta ju att varken Strindberg eller Bellman kom in i svenska akademien, så vi kunna förstå, att en fransk författare, som har den litterära kritiken mestadels emot sig, även kan få stanna utanför den akademiska kretsen, ”de fyrtio odödliga”, såsom franska akademiens 40 ledamöter kallas. Men om Dumas aldrig vunnit erkännande inom de litterära finsmakarekotterierna, har han däremot alltjämt bibehållit sin ställning som en av ungdomen omtyckt författare framför andra.

Sex mil östnordöst från Paris i den lilla staden Villers-Cotteret varifrån de allierades anfall mot tysakrna i världskriget begynte 1918, föddes den 24 juli 1802 Alexandre Dumas d. ä. Hans farfar Alexander Davy, markis av Pailleterie, hade av franska regeringen skickats till S:t Domingo i Västindien, som då lydde under Frankrike. Han fick där med en negress, Marie Cessette Dumas, en son, Thomas Alexandre Dumas, född 1762. Modern dog 1772 och markisen tog sig an gossens uppfostran. När markisen återvände från S:t Domingo 1780, tog han sonen med sig, men då han en tid därefter gifte sig, lämnade Thomas Alexandre sin fader och tog värvning som simpel dragon i drottningens dragonregemente 1786. Thomas A. Dumas var ännu bara menig, då revolutionen utbröt 1789. Men då han hade färdighet i läsning och skrivning samt förmåga att tala till sina kamrater, steg han hastigt i graderna och valdes till divisionsgeneral 1793. En kort tid förde han överbefälet mot spanjonerna i Pyrenéerna och övertog sedan befälet över franska Alphären, varvid han gjorde sig känd, väl

4