hon var medveten om deras farlighet just till följd av den lycka, de beredde henne.
Maurice satte sin lit till morgondagen. En släkting till Geneviève, som otvivelaktigt fått en påstötning, kom för att göra visit, och Geneviève höll henne kvar. Denna gång fanns det ingenting att säga, ty det kunde hända, att det icke var Genevièves fel.
Då Maurice avägsnade sig, blev han anmodad att eskortera denna släkting till rue des Posses saint Victor, där hon bodde. Maurice avlägsnade sig med surmulen uppsyn, men Geneviève smålog, och han tog detta småleende för ett löfte.
Ack! Maurice bedrog sig. Följande dag, den andra juni, denna förskräckliga dag, som bevittnade girondisternas störtande, avskedade Maurice sin vän Lorin, som prompt ville ha honom med sig till nationalkonventet, och uppsköt allt, på det att han skulle kunna avlägga ett besök hos sin fagra väninna. Frihetens gudinna hade en svår rival i Geneviève.
Maurice fann Geneviève i hennes lilla salong, idel älsklighet och älskvärdhet, men i hennes närhet satt en ung kammarsnärta med trefärgad kokard upptagen av att märka näsdukar, och hon lämnade aldrig sin plats i fönstervrån.
Maurice rynkade pannan, och Geneviève, som såg, att han icke var vid sitt allra bästa humör, fördubblade sina uppmärksamheter, men alldenstund hennes älskvärdhet icke sträckte sig så långt att hon avskedade den unga tjänarinnan, lämnade han i sin otålighet henne en timme tidigare än vanligt.
Allt detta hade kanske kunnat bero på en slump. Maurice beslöt att vara tålig. För övrigt var den politiska situationen så förskräcklig, att ehuru det var så länge sedan att han intresserade sig för politiska angelägenheter, ryktet därom nådde till och med honom. Det erfordrades ingenting mer eller mindre än störtandet av ett parti, som regerat tio månader i Frankrike, för att draga hans uppmärksamhet från hans allt uppslukande lidelse för Geneviève.
Följande dag bevittnade han samma manöver från Genevièves sida, och Maurice som hade förutsett detta, hade uppgjort sina planer därefter, så att när han tio minuter efter sin ankomst såg, att den unga kvinnan, som just slutat märka ett dussin näsdukar, grep sig an med sex dussin servetter, tog han upp sitt ur, reste sig, bugade sig för Geneviève och gick sin väg utan att säga ett ord.
