“Berget” närvarande vid sammanträdet. Beväpnade jakobiner fyllde tribunerna efter att ha kört ut kvinnorna; borgmästaren infann sig, åtföljd av kommunalrådet, och bekräftade konventombudens rapporter om medborgarnes hängivenhet, men upprepade de föregående kväll enhälligt uttalade önskningarna att en utomordentlig domstol skulle tillsättas för att döma förrädarne. Kommittén sammanträdde omedelbart, och fem minuter senare förklarade Robert Lindet, att det skulle tillsättas en domstol, bestående av nio domare, oberoende av alla former och skaffande sig bevis med alla medel, för att, på order av nationalkonventet eller direkt, lagföra alla dem, som på något sätt befunnos skyldigsa till försök att missleda folket.
Girondisterna, som med ens förstodo, att detta var liktydigt med deras dödsdom, reste sig allesammans.
”Hellre döden”, ropade de, ”än att samtycka till upprättandet av en dylik venetiansk inkvisition!”
Till svar på detta fordrade medlemmarna av Berget öppen omröstning.
”Ja”, utbrast Féraud, ”låt oss rösta öppet, på det att världen måtte lära känna de män, som äro villiga att under lagens täckmantel mörda oskyldiga”.
Så följde voteringen, och mot all förväntan avgjorde majoriteten: 1) att de skulle ha juryer; 2) att dessa juryer skulle vara lika stora i departementen; 3) att de skulle tillsättas av nationalkonventet.
I samma ögonblick, som dessa tre förslag blevo antagna, hördes högljudda rop, men nationalkonventet, som var vant att då och då emottaga besök av populasen, lät fråga, vad man önskade, och fick till svar, att det endast var en deputalion av enrollerade frivillige, som efter att ha ätit middag i Halle-au-Blé anhöllo om tillåtelse att få defilera förbi nationalkonventet.
Dörrarna öppnades omedelbart, och sexhundra män, beväpnade med svärd, pistoler och pikar, till synes halvt berusade, marscherade in under höga bifallsrop och fordrade förrädarnes död.
”Ja”, svarade Collot d'Herbois dem. ”Ja, mina vänner, vi skola rädda er — er och friheten — trots deras intriger”.
bessa ord beledsagades av ursinniga blickar på girondisterna, som tydligt sade dessa, att de ännu icke befunno sig utom räckhåll för faran. Korteligen: nationalkonventets sammanträde avslutades, medlemmarna av ”Berget” spredo sig på andra klubbar, i det de sprungo, först till cordelie-
