Drottningen svarade med en hjärtslitande suck, som nådde hennes fångvaktares öron, men alldenstund denna suck icke upprepades och intet annat ljud trängde ut från drottningens cell, försjönko de åter i sitt första tillstånd av dåsighet.
Vid dagens inbrott steg drottningen upp och klädde sig. Så slog hon sig ned vid fönstret, där dagsljuset, som bröts av gallrets järnstänger, föll med en blåaktig färgskiftning på hennes utmärglade händer, i vilka hon höll en bok. Hon tycktes läsa, men hennes tankar voro långt borta.
Gendarmen Gilbert sköt till hälften upp skärmen och betraktade henne under tystnad. Drottningen hörde bullret, men vände icke på huvudet. Hon satt så, att gendarmen kunde se hennes huvud, över vilket morgonljuset strömmade.
Gilbert gav sin kamrat ett tecken att komma fram och tillsammans med honom titta genom öppningen. Duchesne kom fram.
”Titta”, sade Gilbert med sänkt röst, ”så blek hon är, det är förskräckligt! Hennes rödkantade ögon utvisa, att hon lider. Man skulle kunna tro, att hon har gråtit”.
”Du vet mycket väl”, sade Duchesne, ”att änkan Capet aldrig gråter. Därtill är hon alldeles för stolt”.
”I så fall är hon sjuk”, sade Gilbert. Så höjde han rösten och frågade:
”Säg, medborgarinna Capet, är du sjuk?”
Drottningen slog långsamt upp ögonen och riktade sin blick, klar och forskande, på de båda männen.
”Är det till mig ni tala, messieurs?” frågade hon med mild röst, ty hon hade tyckt sig märka ett visst intresse i den röst som talat till henne.
”Ja, medborgarinna, det är till dig”, svarade Gilbert, ”och vi fråga om du är sjuk”.
”Varför det?”
”Därför att dina ögon äro så röda”.
”Och samtidigt är du mycket blek”, tillade Duchesne.
”Tack, messieurs. Nej, jag är icke sjuk, men jag har lidit mycket i natt”.
”Å, ja visst! Dina sorger”.
”Nej, messieurs, mina sorger äro alltid desamma, och eftersom min religion lärt mig att föra dem till korsets fot, lider jag i dag icke mer av dem än eljest. Nej, jag är sjuk, därför att jag icke kunnat sova i natt”.
”Ah, din nya bostad och ombyte av säng”, sade Duchesne.
256
