orörliga som hennes blick. Icke ens kärrans stötningar mot stenläggningen förmådde genom sin våldsamhet störa stelheten i hennes hållning. Man hade kunnat taga henne för en av dessa marmorstatyer, som transporteras på en kärra, om icke denna kungliga staty haft strålande ögon och ett hår som fladdrade för vinden.
En tystnad, som den i öknen lade sig plötsligt över de trehundratusen åskådarna av denna scen, som himmelen såg för första gången vid skenet av sin sol.
På den plats, där Maurice och Lorin stodo, hörde man snart gnisslandet av hjulaxlarna och frustandet av hästarna.
Kärran stannade vid foten av schavotten.
Drottningen, som otvivelaktigt icke tänkte på detta ögonblick, ryckte upp sig och förstod. Hon kastade en hördragen blick över människomassorna, och i samma ögonblick blev den bleke unge mannen, som hon strax förut sett på en kanon, åter synlig på en vägvisare.
Från denna sten sände han henne samma vördnadsfulla hälsning som han givit henne i det ögonblick, då hon lämnade Conciergeriet. Sedan hoppade han genast ned från vägvisaren.
Flera personer sågo honom, och alldenstund han var svartklädd, spred sig ett rykte att en präst följde med Marie Antoinette för att giva henne absolution i det ögonblick då hon besteg schavotten. För övrigt oroade ingen chevalieren. I stunder av högsta vikt visar man vissa ting den högsta aktning.
Drottningen steg försiktigt ned för de tre trappstegen från kärran. Hon stöddes av Sanson, som ända in i sista ögonblicket utförde det uppdrag, till vilket han själv tycktes vara dömd, med den allra största hänsynsfullhet.
Medan hon gick fram mot schavottens trappsteg, stegrade några hästar sig, och soldaterna tycktes förlora jämvikten. Så såg man liksom en svart skugga glida in under schavotten, men lugnet återställdes nästan i samma ögonblick; ingen ville lämna sin plats i detta högtidliga ögonblick, ingen ville gå miste om minsta detalj av det stora drama som skulle uppföras. Allas blickar voro riktade på den dömda.
Drottningen stod redan på schavottens plattform. Prästen talade alltjämt till henne. En medhjälpare förde henne sakta bakåt, under det att en annan tog av henne spetsduken, som betäckte hennes axlar.
