han endast blivit förenad med sin älskarinna, tog sitt förnuft till fånga, endast därför att han fruktade att för alltid bli skild från henne.
Följaktligen gick han varje morgon från Karmeliterna till Port Libre, från Madelonetterna till Saint Lazare, från La Force till Louxembourg och fattade posto utanför fängelset för att hålla utkik på kärrorna, som förde de anklagade till revolutionsdomstolen. När han kastat en blick på offren, skyndade han till ett annat fängelse. Men han kom snart under fund med, att tre män icke hade hunnit övervaka de trettiotre fängelser, som Paris hade vid denna tid, så han åtnöjde sig med att dagligen gå till revolutionsdomstolen för att där invänta Genevièves inställelse inför rätta.
Han hade redan börjat förtvivla. Och vilka förhoppningar återstodo för övrigt den, som blivit häktad? Domstolen, vars sessioner började klockan tio på morgonen, hade mången gång redan klockan fyra dömt tjugn eller trettio personer till döden. De, som fått sin dom först, hade ännu sex timmar kvar att leva, men de, som blivit dömda en kvart före fyra, föllo under bilan klockan halv fem.
Att resignera under ett dylikt öde skulle vara liktydigt med att låta sig besegras av ödet.
Ack, om han endast tidigare fått veta av, att Geneviève satt i fängelse … Så Maurice då skulle ha gäckat den mänskliga rättvisan, som under denna tid var så blind! Aldrig hade det varit lättare att fly, och dock kunde man säga, att det aldrig förekommit mera sällan. Hela denna adel, väl satt i fängelse, installerade sig där som i ett slott och gjorde sig i största lugn redo att dö. Att fly hade för dem varit liktydigt med att undvika följderna av en duell; till och med kvinnorna rodnade av blygsel vid tanken på att återvinna friheten till detta pris.
Men Maurice skulle icke ha känt några dylika skrupler. Att döda några hundar, att muta en fångvaktare, vad hade väl varit enklare? Geneviève bar icke ett av dessa lysande namn, som ådrogo sig allmän uppmärksamhet. Hon skulle icke draga vanära över sig genom att fly, och för övrigt … hur skulle hon kunna draga vanära över sig?
O, med vilken bitterhet tänkte han icke på Port Libres trädgårdar, vars murar voro så lätta att klättra över, på dessa kammare i Madelonetterna, så lätt tillgängliga från gatan; på Luxembourgs låga murar och Karmeliternas mörka korridorer, där en beslutsam man kunde tränga in så lätt genom att öppna ett fönster.
348
