Sida:Den siste chevalieren 1928.djvu/78

Den här sidan har korrekturlästs

”Det där är endast ett antagande av er, medborgare”, sade Morand. ”Endast ett antagande — det är allt”.

”Nej, jag påstår, att det är ett absolut faktum”.

”Ah!” sade Geneviève. ”Jag erkänner att jag för min del icke kan tro, att det är såsom ni säger. Det skulle vara en sådan oförlåtlig oförsiktighet”.

”Ni är kvinna, medborgarinna, och kan således fatta vad som hos en sådan man som chevalier de Maison Rouge skulle uppväga varje hänsyn till den personliga tryggheten”.

”Men vad kan väl uppväga fruktan att förlora sitt liv på ett så ohyggligt sätt?”

”Ah, medborgarinna!” svarade Maurice, ”kärleken!”

”Kärleken?” upprepade Geneviève.

”Ja visst. Vet ni således icke, att chevalier de Maison Rouge är förälskad i Marie Antoinette?”

Två eller tre klentrogna skratt hördes svagt. Dixmer såg på Maurice som om han ville tränga in i djupet av hans själ. Genevièves ögon stodo fulla av tårar och en rysning, hon icke kunde dölja för Maurice, skakade hela hennes gestalt. Medborgare Morand spillde litet vin ur sitt glas, som han just höll på att föra till läpparna. Hans blekhet skulle ha oroat Maurice, om icke den unge mannens hela uppmärksamhet varit koncentrerad på Geneviève.

”Ni är rörd, medborgarinna”, mumlade Maurice.

”Sade ni icke, att jag skulle förstå detta, därför att jag är kvinna? Ja, vi kvinnor förstå att uppfatta en dylik hängivenhet, även om den strider mot våra principer”.

”Och chevalier de Maison Rouges hängivenhet är höjden av all hängivenhet, ty det påstås, att han aldrig talat med drottningen”.

”Ah, där ser ni, medborgare Lindey”, sade ytterlighetsmannen. ”Tillåt mig påpeka, att jag tycker, att ni visar denne chevalier mycket överseende”.

”Monsieur”, sade Maurice i det han kanske oavsiktligt använde ett tilltalsord, som icke längre var på modet. ”Jag älskar alla modiga och tappra naturer, något som dock icke hindrar mig från att kämpa mot dem, då jag möter dem i mina fienders led. Jag misströstar icke om att en dag möta chevalier de Maison Rouge”.

”Och —”, sade Geneviève.

”Om jag möter honom — välan, jag skall slåss med honom”.


72