Och den ursinniga kvinnan skakade sin knutna näve mot drottningen.
”Inga hotelser”, sade Maurice, ”utan försök hellre att vinna genom vänlighet vad vi önska, ty du är kvinna och medborgarinnan Antoinette, som själv är mor, kommer att ha medlidande med dig. I morgon blir din dotter häktad — satt i fängelse, ty om de uppdaga något, och du vet att de alltid kunna göra det när de vilja, så är hon förlorad och även hennes följeslagerska”.
Kvinnan Tison, som åhört Maurices ord med tilltagande förfäran, vände sig i raseri mot drottningen.
”Hör du, Antoinette, min dotter! Det är du, som kommer att tillintetgöra mitt barn”.
Drottningen i sin tur föreföll förfärad, icke av det raseri som gnistrade i hennes fångvakterskas ögon, utan av hennes uppenbara förtvivlan.
”Kom med mig, madame Tison”, sade hon. ”Jag har någonting att säga er”.
”Hallå! Intet smussel! Vi stå icke i vägen för er här”, sade Maurices kollega. ”Inför myndigheterna — allt öppet och inför våra ögon”.
"Icke så häftigt, medborgare Agricola”, viskade Maurice. ”Under förutsättningen att vi uppdaga sanningen, är det icke av minsta vikt på vad sätt vi göra det”
”Du har rätt, medborgare Maurice, men —”
”Låt oss taga plats på andra sidan glasväggen, medborgare Agricola och om du är ense med mig, vända vi ryggen till, och jag är övertygad om att den person, som vl visa denna hänsynsfullhet ej skall låta oss ångra detta”.
Drottningen hörde dessa ord, såsom det var meningen att hon skulle göra, och gav den unge mannen en blick av tacksamt erkännande. Maurice vände likgiltigt på huvudet och gick till andra sidan av glasväggen. Agricola följde med honom.
”Du ser denna kvinna”, sade han till Agricola. ”Som drottning är hon mycket brottslig, som kvinna är hon värdig och högsinnad. Det är bra att förstöra kronor, furstar bliva renade genom sin olycka”.
”För tusan, du talar väl, medborgare Maurice. Jag tycker om att höra dig och din vän Lorin tala. Var det poesi, du läste upp?”
Maurice smålog.
Under detta samtal utspelades på andra sidan den scen, som Maurice hade förutsett.
