6
härtiga fienders skräckinjagande skaplynne ökade omåttligt de fasor, som helt naturligt åtföljde kriget. Otaliga blodbad, som nyligen hade ägt rum, stodo ännu livligt för deras minne, och inom provinserna fanns intet öra så dövt, att det ej med begärlighet hade insupit berättelsen om någon vid midnattstid begången förfärlig mordgärning, varvid skogarnas barbariska infödingar hade varit de förnämsta handlande personerna. När den lättrogne, upprörde resanden berättade om de vådliga tilldragelserna i vildmarken, stelnade blodet av skräck i den räddes ådror, och mödrar kastade ängsliga blickar på sina barn, till och med då dessa slumrade i trygghet inom de största städer. Kort sagt, fruktans förstorande makt började bringa förnuftets beräkningar på skam och göra dem, som borde ha erinrat sig, att de voro män, till slavar under den lägsta av alla mänskliga känslor. Även de mest tillitsfulla och behjärtade började anse kampens utgång tvivelaktig, och stundligen tillväxte den föraktliga hop, som trodde sig förutse en tid, då alla den engelska kronans besittningar i Amerika hade blivit underkuvade av deras kristna fiender eller ödelagda genom dessas obarmhärtiga bundsförvanters infall.
När därför underrättelse anlände till det fäste, som betäckte södra ändpunkten av landsträckan mellan Hudson och sjöarna, att Montcalm hade setts bege sig uppför Champlain med en här »så talrik som löven på träden», vidgicks möjligheten därav snarare med fruktans klenmodiga motvilja än med den bistra glädje en krigare borde känna, då han får veta, att en fiende är tillräckligt nära att nås av hans hugg. Underrättelsen hade lämnats fram på aftonen en dag vid midsommartiden av en indiansk budbärare, som tillika från Munro, befälhavaren över ett fäste vid »Den heliga sjöns» strand, medförde en ivrig begäran om skyndsamt och kraftigt understöd. Det har redan framhållits, att avståndet mellan dessa båda poster utgjorde mindre än femton engelska mil. Den eländiga stig, som ursprungligen utgjorde samfärdsleden dem emellan, hade utvidgats och gjorts farbar för vagnar, så att den sträcka, som skogens son hade färdats på två timmar, med lätthet borde av en truppavdelning med nödig tross kunna till-
