stockhydda, framför vilken de poster, som man visste utgöra den engelska generalens vakt, gingo fram och tillbaka. På detta ställe stodo samlade omkring ett halvt dussin hästar, sadlade på ett sätt som visade, att åtminstone två av dem voro avsedda att bära damer av en rang, som det icke var vanligt att påträffa så långt ute i Vildmarken. En tredje bar mundering och vapen, som häntydde på en stabsofficer, medan de övriga, att döma av de enkla sadlarna och de resväskor, med vilka de voro belastade, tydligen voro avsedda för några tjänare, som redan tycktes vänta på att herrskapet skulle behaga infinna sig. På vördnadsfullt avstånd från detta ovanliga skådespel voro samlade åtskilliga grupper av sysslolösa nyfikna, av vilka somliga beundrade den eldiga stridshästens ädla ras och kroppsbyggnad, under det att andra gapade på tillrustningarna med den slöa förvåning, som är utmärkande för hopens nyfikenhet. Där fanns emellertid en man, som genom sina anletsdrag och åtbörder utgjorde ett märkligt undantag från den sistnämnda klassen av åskådare, i det att han varken föreföll sysslolös eller allt för okunnig.
Denna mans person var i högsta grad otymplig, utan att vara på något särskilt sätt vanskaplig. Han hade alla de ben och leder, som förekomma hos andra människor, men utan någon av deras proportioner. När han stod, överträffade han sina medmänniskor i längd, ehuru han i sittande ställning tycktes förknappad under det för vårt släkte vanliga måttet. Samma motsägelse mellan hans lemmar syntes råda i hela hans person. Hans huvud var stort, hans axlar smala, hans armar långa och dinglande, under det att hans händer voro små och snart sagt späda; hans ben och lår voro så smala, att de nästan endast utgjorde skinn och ben, men av utomordentlig längd, och hans knän skulle ha ansetts oerhörda, om de icke hade överträffats av de i ännu större skala tilltagna grundvalar, på vilka denna misslyckade överbyggnad av blandade mänskliga stilarter hade blivit så vårdslöst uppförd. Mannens illa hopkomna och smaklösa klädsel tjänade endast till att ännu mera framhäva hans otymplighet. En himmelsblå rock med korta och breda skört och lång krage lämnade en lång, smal hals och ännu längre och smalare ben blottställda
