omständigheter, som voro fruktansvärt lika dem, i vilka han nu befann sig. Under sitt grubbel hade han en skarp förnimmelse av det stora ansvar de ikläda sig, som äro obekymrade om medlen, blott de vinna sina syftemål, och av hela faran att sätta i gång en drivkraft, som det överstiger mänsklig förmåga att styra. Men så förjagade han denna tankegång, som han betraktade som en svaghet i ett dylikt ögonblick av triumf, och vände om till sitt tält, varvid han i förbigående gav order om den signal, som skulle väcka hären ur dess sömn.
De första slagen på de franska trummorna återskallade från fästets sköte, och kort därpå fylldes dalen av den krigiska musikens toner, som långt utdragna, gälla och livliga höjde sig över sitt skrällande ackompanjemang. Segrarnas horn blåste muntra och glättiga strofer, till dess den sista eftersläntaren i lägret befann sig på sin post, varemot de brittiska trumpeterna förstummades i samma ögonblick de hade givit sin gälla signal. Emellertid hade det dagats, och när den franska härens linje var färdig att mottaga sin general, kastade en glänsande sol sina strålar utefter de glittrande leden. Därpå tillkännagavs officiellt den framgång, som redan var så väl känd; den gynnade trupp, som hade valts att bevaka fästets portar, avskildes och defilerade för sin befälhavare, signalen till dess ankomst gavs, och alla vanliga förberedelser för ett ombyte av herrar beordrades och verkställdes omedelbart under det omtvistade fästets kanoner.
En helt annan anblick erbjödo den engelsk-amerikanska härens led. Så snart den manande signalen hade givits, visade sig där alla tecken till en brådskande och nödtvungen avmarsch. De surmulna soldaterna togo sina oladdade gevär och ryckte in på sina platser med en uppsyn, som utvisade, att deras blod hade upphetsats av den föregående kampen och att de endast önskade ett tillfälle att hämnas en smälek, som alltjämt sårade deras stolthet, hur väl den än doldes under ett noggrant iakttagande av alla den militära disciplinens föreskrifter. Kvinnor och barn sprungo hit och dit, somliga bärande de torftiga kvarlevorna av sina tillhörigheter, andra sökande i leden efter de ansikten, till vilka de blickade upp för att finna skydd.
