skapet öppnade munnen för att tala. Då framställde sagamoren såsom varande den äldste och i rang högste ämnet för överläggning, vilket gällde bästa sättet att färdas under det tillämnade försöket att befria de bortförda flickorna. Chingachgook och hans son talade för att man borde tåga till lands, varemot kunskaparen ansåg det lämpligast att färdas i kanot på Horicansjön, och man enade sig slutligen om hans åsikt. Falköga framhöll nödvändigheten av att göra uppbrott mycket tidigt och på sådant sätt, att de inte lämnade efter sig några spår.
Himmeln var ännu fullsatt av stjärnor, då Falköga kom för att väcka de sovande. Munro och Heyward kastade av sina kappor och voro på benen, medan ännu skogsmannen kallade på dem vid ingången till det enkla skjul, där de hade tillbragt natten. När de kommo ut, funno de kunskaparen stå och vänta på dem helt nära, och den enda hälsning, som utbyttes dem emellan, var den betecknande åtbörd, med vilken deras skarpsinniga ledare manade dem till tystnad.
»Tänk fram era böner», viskade han, när de kommo fram till honom, »ty han, till vilken ni ställa dem, känner alla språk, hjärtats lika väl som munnens; men tala ej ett ord, ty det är sällan en vit man kan dämpa sin röst tillräckligt i skogen, såsom vi sett av den stackars saten sångarens exempel. Kom», forfor han, i det han vände sig mot en av fästets kurtiner, »låtom oss gå ned i vallgraven på den här sidan och var mycket noga med att ni stiga på trästycken och stenar, där vi gå fram.»
Hans kamrater gjorde som han bad, fastän för två av dem skälet till all denna utomordentliga försiktighet ännu var en hemlighet. När de befunno sig i den låga grav, som på tre sidor omgav det av jord uppförda fästet, funno de vägen nästan spärrad av ruinerna. Med försiktighet och tålamod lyckades de emellertid klättra efter kunskaparen, tills de kommo fram till Horicans sandiga strand.
»Det här är ett spår, som endast en näsa kan följa», sade den belåtna kunskaparen, i det han såg sig tillbaka på deras besvärliga väg. Gräs är en förrädisk matta att trampa på för en flyende skara, men trä och sten ta inte något avtryck av en mockasin. Hade ni burit era järn-
