180
en sista dröjande blick på de avlägsna kanoterna, lade han ifrån sig bössan, avlöste den trötta Heyward och tog åter till åran, som han förde med senor som aldrig kände någon trötthet. Hans ansträngningar understöddes av mohikanerna, och några få minuter voro tillräckliga att lägga en så ansenlig sträcka vatten mellan dem och deras fiender, att Heyward ännu en gång andades fritt.
Sjön började nu vidga sig, och deras väg gick fram på en bred fjärd, vilken liksom förut omgavs av höga och skrovliga berg. Öarna däremot voro få och lätta att undvika. Årtagen blevo nu mera avmätta och regelbundna, under det att de, som skötte dem, efter den häftiga jakt på liv och död, från vilken de nyss befriats, fortsatte sitt arbete med lika stort lugn, som om de endast hade varit med om en kapprodd för nöjets skull och inte under dylika trängande, ja, nästan förtvivlade omständigheter.
I stället för att följa den västra standen, dit deras ärende skulle ha fört dem, ändrade den omtänksamma mohikanen kurs mera i riktning mot de kullar, bakom vilka, såsom man visste, Montcalm hade följt sin här till Ticonderogas fruktansvärda fäste. Då huronerna efter allt utseende hade avstått från förföljandet, fanns intet synbart skäl för detta ytterliga försiktighetsmått. Icke dess mindre iakttogs det under flera timmars tid, till dess de hade hunnit en vik i, närheten av sjöns norra ända. Här roddes kanoten till stranden, och hela skaran gick i land. Falköga och Heyward stego upp på en brant kulle i närheten, och sedan den förre betraktat den nedanför honom liggande vattenytan, utpekade han ett litet svart föremål, som rörde sig under en udde på flera mils avstånd.
»Ser ni det?» frågade kunskaparen. »Nå, vad skulle ni anse den där fläcken för, om ni vore hänvisad att ensam med ledning av vit erfarenhet söka er väg genom den här vildmarken?»
»Vore det inte för avståndet och föremålets storlek, skulle jag ta det för en fågel. Kan det vara ett levande föremål?»
»Det är en kanot av god näver och rodd av grymma och listiga mingoer. Fastän försynen förlänat dem, som bebo skogarna, ögon, som skulle vara obehövliga för människor
