Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/185

Den här sidan har korrekturlästs
181

i bebodda trakter, där det finns inrättningar, som upphjälpa synen, kunna likväl inga mänskliga synverktyg upptäcka alla de faror, som i detta ögonblick omge oss. De där spetsbovarna låtsa huvudsakligen vara betänkta på sin aftonmåltid, men i samma ögonblick som det blir mörkt, skola de vara oss på spåren lika säkert som hundar följa sitt väderkorn. Vi måste föra dem på villospår, eller också torde vi få avstå från att förfölja Le Renard subtil. De här sjöarna äro stundom nyttiga, i synnerhet när villebrådet tar sin tillflykt till vattnet», fortfor kunskaparen, i det han såg sig omkring med bekymrad min, men de ge inte någon betäckning, om inte möjligen åt fiskarna. Gud vet, vad det skulle bli av landet, om nybyggarna någonsin skulle sprida sig långt från de två floderna. Både jakt och krig skulle förlora sin skönhet.»

»Låtom oss inte dröja ett enda ögonblick utan goda och tydliga skäl.»

»Jag tycker inte mycket om den där röken, som ni kan se slingra sig upp utefter klippan över kanoten», inföll den tankspridda kunskaparen. »Jag vågar mitt liv på, att andra ögon än våra se den och begripa dess mening. Nåja, ord förbättra inte saken, och det är tid att vi skrida till handling.»

Falköga lämnade sin utkik och gick, fördjupad i tankar, ned till stranden. Han meddelade sina kamrater på delawarespråket resultatet av sina undersökningar, varpå en kort och allvarlig överläggning följde. När den var slut, skredo de tre ögonblickligen till verkställande av sitt nya beslut.

Kanoten lyftes upp ur vattnet och bars på männens axlar. De begåvo sig in i skogen, varvid de bemödade sig att göra ett så brett och tydligt spår som möjligt. De hunno snart ett vattendrag, som de gingo över, varpå de fortsatte sin vandring, till dess de kommo til en vidsträckt och kal klippa. På detta ställe, där det kunde antagas, att deras spår ej längre voro synliga, vände de om till bäcken, varvid de gingo baklänges med den yttersta försiktighet. De följde nu den lilla strömmens bädd ned till sjön och satte där åter kanoten i vattnet. En låg udde dolde dem för den nyssnämnda landtungan, och sjöstrandens kant