Medan ni därför rådgör med era vänner om den ena systerns befrielse, skall jag rädda den andra eller dö.»
Ehuru för mycket förtrogen med indiansk list för att inte förutse de faror, som voro förenade med ett sådant vågstycke, visste inte Falköga rätt, hur kan skulle bekämpa detta plötsliga beslut. Kanske också innebar förslaget något, som tilltalade hans egen djärva natur och den inneboende böjelse för överdådiga äventyr, som hade tillväxt med hans upplevelser, till dess att vågspel och faror på visst sätt hade blivit nödvändiga för honom för att rätt kunna njuta sin tillvaro. I stället för att längre motsätta sig Heywards förslag, slog han nu plötsligt om och hjälpte till att sätta det i verket.
»Nåja», sade han med ett fryntligt småleende, »den bock, som vill bege sig till vattnet, måste man muta, men inte följa. Chingachgook har lika många färger av skilda slag som ingenjörofficerns fru, som målar av naturen på papperslappar, låter bergen se ut som rostfärgade höstackar och förlägger den blå himmeln så, att man kan ta i den med handen. Och sagamoren förstår också att begagna sina färger. Sätt er på trädstubben där, och jag vågar mitt liv på att han i en hast skall göra er till en ganska naturlig dåre, och det till er fulla belåtenhet.»
Heyward lydde, och mohikanen, som uppmärksamt hade hört på samtalet, grep sig villigt an med sitt verk. Långvarig övning i alla den röda rasens sinnrika färdigheter satte honom i stånd att med mycken skicklighet och raskhet draga upp de fantastiska skugglinjer, som infödingarna voro vana att betrakta som bevis på ett vänskapligt och skämtsamt sinnelag. Varje streck, som möjligen skulle kunnat tolkas som uttryck för en hemlig stridslystnad, undveks på det sorgfälligaste, under det han däremot bemödade sig om att framkalla de drag, som kunde tydas som tecken till vänskapliga avsikter. Kort sagt, han uppoffrade varje spår av krigaren för att åstadkomma en gycklares mask. Dylika företeelser voro icke ovanliga bland indianerna, och då Heyward, vad dräkten angick, redan förut var tillräckligt förklädd, saknades icke skäl till det antagandet, att han med sin kunskap i franska språket kunde gå och gälla för en taskspelare från Ticonderoga,
