Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/206

Den här sidan har korrekturlästs

202

som strövade omkring bland de förbundna och vänskapligt sinnade stammarna.

När han ansågs tillräckligt målad, gav kunskaparen honom många vänliga råd, träffade överenskommelse om signalen och bestämde den plats, där de skulle mötas i händelse av ömsesidig framgång. Avskedet mellan Munro och hans unga vän var mera rörande; likväl bar den förra skilsmässan med ett lugn, som hans varmhjärtade och ärliga natur aldrig skulle ha kunnat visa, om han hade befunnit sig vid sundare sinnestillstånd. Kunskaparen förde Heyward avsides och meddelade honom sin avsikt att lämna veteranen på något säkert ställe under skydd av Chingachgook, medan han själv och Unkas fortsatte sina efterforskningar bland det folk, som han hade skäl antaga vara delawarer. Sedan han därpå hade förnyat sina varningar och råd, sade han slutligen med en högtidlighet och en varm kärnfullhet, som djupt rörde Heyward:

»Och Gud vare nu med er! Ni har lagt i dagen en anda, som jag tycker om, ty den tillhör en ung man, allra helst en med varmt blod och oförskräckt hjärta. Men kom ihåg, de råd, som givits av en man, som av erfarenhet vet, att vad han sagt är sant. Ni kommer att behöva allt ert mannamod och mera skarpsinne, än som står att hämta ur böcker, om ni skall överlista en mingos slughet eller övervinna hans mod. Gud välsigne er! Om huronerna skulle bemäktiga sig er skalp, så skola de få betala sin seger med ett liv för varje hårstrå den har, i så fall kan ni lita på löftet av en man, som har två tappra krigare till sin hjälp. Jag upprepar det, unga herre, må försynen välsigna ert företag, som uteslutande sker i god avsikt, och kom väl ihåg, att när det gäller att överlista de skälmarna, är det tillåtet att tillgripa handlingar, som måhända inte stå i naturlig överensstämmelse med en vit mans anlag.»

Heyward tryckte varmt sin värderade bundsförvants hand, anbefallde ännu en gång sin åldrige vän i hans skydd och besvarade hans välönskningar, varpå han gav David en vink att gå förut. Falköga stod under flera minuter och såg efter den behjärtade och äventyrslystna unga mannen med en blick full av oförställd beundran, varpå han