Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/207

Den här sidan har korrekturlästs
203

tvivelaktigt skakande på huvudet gick för att föra de kvarvarande in i skogens gömsle.

Den väg, som Heyward och David togo, gick rakt över bävrarnas röjning och utefter kanten av deras damm. När de hade gått nästan en halvkrets omkring dammen, lämnade de den och började stiga uppför en sakta sluttning i den låglända mark, över vilken de färdades. Efter en halvtimmes förlopp kommo de till kanten av ännu en glänta, som av alla tecken att döma likaledes härrörde av bävrarnas verksamhet och som de kloka djuren sannolikt hade av någon anledning förmåtts att övergiva för den lämpligare platsen de nu innehade.

På gläntans motsatta sida och nära ett ställe, där bäcken från en ännu högre avsats störtade ned över några klippor, kunde Heyward urskilja femtio till sextio hyddor, som voro grovt uppförda av stockar jämte en blandning av ris och jord. De voro förlagda utan någon bestämd ordning, och vid deras uppförande tycktes ganska liten hänsyn ha tagits till deras snygghet eller prydlighet. Plötsligt fick han i det ovissa skymningsljuset se tjugu till trettio gestalter turvis dyka upp ur det höga, grova gräset framför hyddorna och därpå åter försvinna, som om de hade sjunkit ned i jorden. Vid de korta och hastiga glimtar han uppfångade av dessa skepnader, föreföllo de snarare som mörka, fort försvinnande spöken eller andra överjordiska väsen än som vanliga varelser av kött och blod. En mager, naken gestalt sågs ett enda ögonblick vilt svänga sina armar i luften, varpå den plats han nyss intagit var tom och figuren plötsligt visade sig på något annat och avlägset ställe eller också efterträddes av en ny gestalt med samma hemlighetsfulla egenskaper. David, som märkte, att hans följeslagare dröjde, följde dennes blick och påkallade Heywards uppmärksamhet, i det han yttrade:

»Här finnes mycken fruktbar jord ouppodlad, och jag kan utan att besmitta mig med självberömmelsens syndiga surdeg tillägga, att under min korta vistelse i dessa hedniska hyddor mycken god säd blivit sådd vid vägen.»

»Stammarna tycka mer om jakten än om de färdigheter, som övas bland arbetande folk», svarade Heyward tank-