Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/209

Den här sidan har korrekturlästs
205

långa och besvärliga stigar, som skilja honom från dem han har största skäl att frukta. Den fiende, som av någon tillfällighet lyckats undgå spejarnas vaksamhet, skall sällan närmare lägret träffa på några vaktposter, som kunna göra alarm, Därtill kom även, att de mot det franska väldet vänskapligt sinnade stammarna allt för väl insågo betydelsen av det slag, som nyss hade drabbat engelsmännen, för att frukta någon överhängande fara från de fientliga folk, som lydde under den brittiska kronan.

När därför Heyward och David befunno sig ibland indianbarnen, som höllo på med sina omtalade upptåg, hade inte minsta tillkännagivande om deras antågande förut skett. Men i samma ögonblick som de varsnades, uppstämde hela barnskaran liksom på en tyst överenskommelse ett gällt och varnande tjut och försvann därpå som genom ett trollslag ur främlingarnas åsyn.

Barnens skrik hade lockat ett dussin krigare till dörren av den närmaste hyddan, där de nu stodo samlade i en mörk och bister klunga och med allvarsam min väntade att de, som så oförutsett hade uppträtt bland dem, skulle närma sig.

David, som på visst sätt var förtrogen med förhållandena gick med en säkerhet, som icke av något obetydligt hinder skulle så lätt ha låtit sig rubbas, in i just denna boning. Ehuru grovt hopfogad av bark och trädgrenar, utgjorde den byns förnämsta byggnad och var den hydda, i vilken stammen höll sina rådplägningar och allmänna sammankomster under sin tillfälliga vistelse på gränsen till den engelska provinsen. Heyward fann det svårt nog att antaga det obesvärade utseende, som var av nöden, då han trängde sig fram bland de kring hyddans dörr sig skockande vildarnas mörka och kraftfulla gestalter; men i medvetande om, att hans liv berodde på hans sinnesnärvaro litade han på sin följeslagares urskillning och följde honom i spåren, allt under det han försökte samla sina tankar för det, som skulle komma. När han kom in i hyddan, följde han den omtänksamma Davids exempel drog fram en doftande lövruska från en hög av sådana, som låg i ett hörn av hyddan, och satte sig under tystnad.

Så snart främlingen hade gått förbi, drogo sig krigarena