mens mest vördade hövdingar. Det fanns ingenting i denna indians utseende eller dräkt, som syntes berättiga honom till en sådan utmärkelse. Hans uppsyn var snarare nedtryckt än utmärkande sig för infödingarnas stolta uttryck, klädseln var lik den, som vanligen bars av gemene man bland hans folk. I likhet med de flesta omkring honom höll han sina blickar under mer än en minut fästa på marken, men slutligen kastade han en förstulen sidoblick och fann, att han hade blivit ett föremål för allmän uppmärksamhet. Då steg han upp och höjde sin röst i den allmänna tystnaden.
»Det var en lögn», sade han, »jag hade ingen son. Han, som nämndes med det namnet, är glömd, hans blod var blekt och kom inte från en hurons ådror; de ondskefulla chippewaerna bedrogo min squaw. Den store Anden har sagt, att Wiss-en-tushes familj skulle utslockna; den mannen är lycklig som vet, att det onda i hans ätt kommer att dö med honom själv. Jag har talat.»
Därpå såg sig fadern omkring som om han i sina åhörares ögon sökte beröm för sin orubbliga ståndaktighet. Men hans folks oblidkeliga sedvänjor hade ställt en allt för sträng fordran på den gamla svaga mannen. Uttrycket i hans ögon motsade hans bildrika och skrytsamma språk, på samma gång som varje muskel i hans rynkiga gamla ansikte ryckte i ångest. Då han hade stått en minut på detta sätt för att njuta av sin bittra triumf, vände han sig bort, liksom om han kände vämjelse vid anblicken av människor, svepte in ansiktet i sin filt och gick ut ur hyddan med en indians ljudlösa steg för att i sin egen bostads enslighet söka deltagande hos en, som i likhet med honom själv var nedtyngd av år, övergiven och barnlös.
Indianerna, som tro på den ärftliga fortplantningen av dygder och brister i karaktären, läto honom avlägsna sig under tystnad. Med en taktfullhet, som mången i ett mera bildat samhällsskick med fördel kunde söka efterlikna, skyndade en av hövdingarna att avleda de unga männens uppmärksamhet från den svaghet, de nyss hade bevittnat, genom att artigt vända sig till Magua såsom den sistkomne och säga i glättig ton:
»Delawarerna ha strövat omkring min by liksom björnar
