Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/226

Den här sidan har korrekturlästs

222

efter honungsburkar. Men vem har någonsin funnit en huron sovande?»

»Delawarerna från sjöarna?»

»Ingalunda, utan de, som bära kvinnokjolar vid sin egen flod. En av dem har sprungit genom stammen.»

»Togo mina unga män hans skalp?»

»Hans ben voro goda, fastän hans arm passar bättre för hackan än för tomahåken:, svarade den andre, i det han pekade på Unkas' orörliga gestalt.

I stället för att förråda någon kvinnlig nyfikenhet och iver att låta sina ögon frossa på anblicken av en fånge, om man visste honom ha så stora skäl att hata, fortfor Magua att röka med den eftertänksamma min han vanligen antog, när han icke hade någon särskild anledning att anlita sin list eller vältalighet. Fastän han kände sig på det högsta förvånad över de förhållanden, på vilka den åldriga faderns ord syftade, tillät han sig icke att göra några frågor, utan uppsköt dem till ett lämpligare ögonblick. Först efter ett passande dröjsmål, knackade han askan ur sin pipa, satte tomahåken tillbaka på dess plats, spände åter till gördeln, steg upp och kastade en blick åt fången till, som stod ett stycke bakom honom. Den vaksamma ehuru som det tycktes i tankar fördjupade Unkas uppfångade en skymt av denna rörelse och vände sig plötsligt mot ljuset, varvid deras ögon möttes. En vild glädje avspeglades i Maguas ansikte, och han utropade högt det skräckinjagande namnet:

»Le Cerf agile!»

Varenda krigare sprang upp när han hörde detta välkända namn, och för en kort stund vann överraskningen fullkomligt överhand över infödingarnas lugna självbehärskning. Det på samma gång hatade och aktade namnet upprepades liksom av en enda röst, så att ljudet därav till och med trängde utom hyddans väggar. Men snart återvunno männen fattningen, envar satte sig igen, liksom om han blygdes över sitt förhastande; likväl dröjde det många minuter, innan deras meningsfulla blickar upphörde att sväva bort mot fången under nyfiken granskning av en krigare, som så ofta hade bevisat sitt djärva mod, på de bästa och stoltaste bland deras folk.

Unkas njöt av sin seger, men nöjde sig med att endast visa