244
filosofi, men trosvisshet och själsstyrka. Han trevade efter sin stämpipa och steg upp i halvt omedveten avsikt att försöka sig på en musikalisk besvärjelse.
»Mörka och hemlighetsfulla vidunder, utropade han, under det han med darrande händer satte på sig sina hjälpögon och sökte efter sin aldrig svikande tillflykt i bedrövelsen, den anderika översättningen av Psaltaren, »jag känner inte din natur eller dina avsikter, men om du har något ont i sinnet mot en av de ödmjukaste tempeltjänarnas person och rättigheter, så lyssna till den israelitiske ynglingens gudingivna ord och öppna ditt hjärta för ångern.»
Björnen satte sina lurviga sidor i en oförklarlig skakning, varpå en välkänd röst hördes svara:
»Stoppa ned ert tutverktyg och lär er tunga att lägga band på sig. Fem ord på klar och begriplig engelska äro i detta ögonblick värda mer än en hel timmes skrål.»
»Vem är du?» frågade David, som nu var fullkomligt ur stånd att fullfölja sin ursprungliga avsikt och nästan kippade efter andan,
»En människa liksom ni, och därtill en vars blod är lika fritt från korsning med en björn eller en indian som någonsin ert eget. Har ni så snart glömt den, av vilken ni återfick det narrinstrument ni håller i handen?»
»Kan det vara möjligt?» svarade David, som andades lättare i den mån sanningen gick upp för honom. »Jag har under min vistelse bland hedningarna träffat på många under, men i sanning, intet av dem övergår detta.»
»Seså, seså», gemälde, Falköga och blottade sitt hederliga ansikte för att så mycket bättre styrka sin kamrats vacklande tillit, ni ser här en hy, som om den också inte är så vit som de unga fruntimrens, i alla fall inte har någon annan anstrykning av rött än den, som himmelens vindar och solen bestått. Men låt oss nu övergå till våra angelägenheter.»
»Säg mig först, hur det gått med flickan och den unga mannen, som så modigt sökte upp henne», sade David.
»Åh, de ha lyckligt undkommit de kanaljernas tomahåker. Men kan ni föra mig på spåren efter Unkas?»
»Den unge mannen är i bojor, och jag fruktar högeligen, att hans dödsdom blivit uttalad. Jag är djupt bedrövad
