över att en person med så gott sinnelag skall dö i sin okunnighets mörker, och jag har sökt upp en hugnerik psalm…»
»Kan ni föra mig till honom?»
»Den saken är inte svår», svarade David med någon tveken, »änskönt jag storligen fruktar, att er närvaro snarare skulle förvärra än mildra hans olyckliga belägenhet.»
»Inte ett ord mer om den saken, gå ni bara förut», sade Falköga, i det han åter dolde sitt ansikte och själv föregick med gott exempel genom att ögonblickligen lämna hyddan.
Under vägen erfor kunskaparen, att hans följeslagare hade fått tillträde till Unkas, tack vare sin förmodade sinnessvaghet i förening med den gunst han hade vunnit hos en av fångvaktarna, som av den anledningen, att han talade litet engelska, hade av David valts till föremål för hans fromma omvändelsenit. I vad mån huronen begrep sin nya väns avsikter, kan väl sättas i fråga, men alldenstund en synnerlig uppmärksamhet, som visas honom, är lika smickrande för en vilde som för en mera civiliserad, är det visst, att den hade haft nyssnämnda verkan. Det är onödigt att redogöra för det sluga sätt, varpå kunskaparen avlockade den enfaldige David dessa enskildheter, och icke heller skola vi här dröja vid beskaffenheten av de föreskrifter han gav, sedan han fått alla nödiga upplysningar, eftersom allt detta kommer att bli tillräckligt förklarat för läsaren under berättelsens fortgång.
Den hydda, i vilken Unkas var instängd, befann sig i själva mitten av byn och i ett sådant läge, att det kanske var svårare att obemärkt närma sig eller lämna den än någon annan. Men det ingick inte i Falkögas planer att söka på minsta sätt dölja sig. Förlitande sig på sin förklädnad och sin skicklighet att spela den roll han åtagit sig, valde han den öppnaste och rakaste vägen till stället. Emellertid gav den sena timmen honom litet av det skydd, som han tycktes i så hög grad försmå. De lekande barnen lågo redan försänkta i sömn, alla kvinnorna och de flesta krigarna hade dragit sig tillbaka till sina hyddor för natten. Endast fyra eller fem av de senare uppehöllo sig ännu utanför dörren till Unkas' fängelse, där de försiktigt men skarpt gåvo akt på fången.
