250
för barmhärtighet och kärlek», svarade David, litet stucken över ett så oförtäckt anfall på hans manlighet; »men ingen kan säga, att jag någonsin ens i det största trångmål förgätit min förtröstan på Herren.»
»Den största faran för er blir i det ögonblick, då vildarna komma underfund med att de blivit lurade. Om ni då inte blir knackad i skallen, kommer er egenskap av otillräknelig att skydda er, och ni har i så fall goda skäl hoppas att få dö i er säng. Om ni stannar, måste ni sitta ned här i halvmörkret och spela Unkas' roll, ända till dess de listiga indianerna upptäcka bedrägeriet, då, såsom jag redan sagt, er prövostund kommer. Välj därför själv mellan att ta till benen eller stanna här.»
»Just så», sade David med fasthet. »Jag vill stanna i delawarens ställe, ty han har kämpat tappert och ädelmodigt för min skull, och jag vill våga detta och mer därtill för att göra horom en tjänst.»
»Ni har talat som en man, och därtill en man, som med en klokare uppfostran skulle kunnat utbildas till någonting bättre. Håll ned ert huvud och drag in benen, deras skapnad skulle kunna yppa sanningen för tidigt. Håll er lyst så länge som möjligt, och när ni ger ljud ifrån er, skulle det vara klokast att bryta ut i ert skrål, som kommer att påminna indianerna om att ni inte är fullt så tillräknelig som en människa bör vara. Om de emellertid ta er skalp, något som jag hoppas och tror att de inte komma att göra, så kan ni lita på, att Unkas och jag inte skola glömma den gärningen, utan hämnas den, som det ägnar och anstår sanna krigare och pålitliga vänner.»
»Stopp!» utropade David, då han märkte, att de efter denna försäkran tänkte lämna honom. »Jag är en ovärdig och ödmjuk efterföljare åt honom, som icke predikade hämndens fördömliga grundsats. Skulle jag falla, så sök därför inte några offer åt min vålnad, utan förlåt hellre mina mördare, och om ni alls ihågkomma dem, så låt det bli i böner för deras själars upplysning och deras eviga välfärd.»
Kunskaparen tvekade och tycktes fundera.
»Det ligger en grundsats i det där, och den skiljer sig från skogens lag, men i alla fall är den vacker och ädel, när
