254
till en begravningspsalm. Indianerna påmindes i rätt tid om hans förståndssvaghet och rusade ut för att, som redan nämnts, uppväcka hela byn.
Knappt hade larmropen höjts, förrän tvåhundra man voro på benen och färdiga till strid eller förföljelse, vilketdera som erfordrades. Fångens flykt var snart bekant, och hela stammen samlades kring rådshyddan under otålig väntan på sina hövdingars föreskrifter. Då deras visdom så plötsligt togs i anspråk, var knappast annat möjligt, är att den sluga Maguas pärvaro skulle anses nödvändig. Hans namn nämndes, och alla sågo sig omkring förvånade Över, att, han icke lät se sig. Därpå skickades budbärare till hans hydda för att be honom komma.
Sedan de förgäves hade sökt honom där, funno de honom slutligen i grottan, där han låg bunden, varpå allesammans återvände till rådshbyddan. När de församlade hade tagit plats, riktades allas ögon på Magua, och kan förstod då, att man av honom väntade en redogörelse för vad som hade tilldragit sig. Han steg därför upp och berättade sin historia utan dubbelhet eller förbehållsamhet. Av hans berättelse framgick endast allt för tydligt, att de hade blivit på ett skymfligt och vanärande sätt bedragna. När han hade talt till slut och åter intagit sin plats, satt hela den samlade stammen — ty hans åhörarkrets inneslöt i det närmaste alla stammens stridbara medlemmar — och såg på varandra på ett sätt, som visade, att de voro lika förvånade över sina fienders djärvhet som över deras framgång. Vad som därnäst kom i betraktande, voro medlen och utvägarna att utkräva hämnd.
Flera förföljare utsändes på flyktingarnas spår, varpå hövdingarna på allvar började rådgöra. De äldre krigarna gjorde i tur och ordning en mängd olika förslag, och Magua lyssnade tyst och vördnadsfullt till dem alla. Först då alla, som hade någonting att anföra, hade yttrat sig, beredde han sig att framlägga sina åsikter. Dessa fingo ökad vikt därigenom, att några av spejarna hade återvänt med den underrättelsen, att man hade följt deras fiender så långt i spåren, att intet tvivel kunde råda om att de hade sökt skydd i stammens misstänkta bundsförvanter delawarernas närliggande läger. Begagnande sig av denna viktiga
