Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/266

Den här sidan har korrekturlästs

262

varandra. Förekomma inte blekansiktena tätare än svalor under blommornas årstid?»

»Bra!» utropade två eller tre av hans åhörare samtidigt.

Magua väntade litet för att ge sina ord tid att stämma delawarerna vekare, innan han fortfor:

»Ha inga främmande mockasiner varit i skogarna? Ha ej mina bröder funnit vita mäns fotspår?»

»Må min fader från Kanada komma», svarade den andre undvikande. »Hans barn äro beredda att möta honom.»

»När den store hövdingen kommer, är det för att röka med indianerna i deras hyddor. Huronerna säga också, att han är välkommen. Men yengees ha långa armar och ben, som aldrig tröttna. Mina unga män drömde, att de sett spår av yengees i närheten av delawarernas by.»

»De skola ej finna lenaperna sovande.»

»Det är bra, den krigare, som har ögonen öppna, kan se sin fiende», sade Magua och bytte åter om ståndpunkt, då han såg sig ur stånd att genomtränga den andres varsamma tystlåtenhet. »Jag har tagit med mig gåvor, åt min broder. Hans män ville ej gå på krigsstigen, därför att de ej ansågo det bra, men deras vänner ha kommit ihåg, var de bo.»

Sedan han sålunda hade givit tillkänna sina frikostiga avsikter steg den sluge hövdingen upp och utbredde med allvarlig min sina skänker för delawarernas bländade ögon. Dessa skänker bestodo huvudsakligen av föga värdefulla smycken, rövade från de vid William Henry ihjälslagna kvinnorna. Vid fördelningen av dessa småsaker visade den listiga huronen ej mindre urskillning än vid valet av dem. Under det att han förärade de jämförelsevis dyrbarare åt de två mest framstående krigarna, av vilka den ene var hans värd, lät han sina gåvor åt de under dem i rang stående åtföljas av så väl avpassade och lämpliga lovord, att ingen av dem hade skäl att beklaga sig. Kort sagt, hela denna förrättning innebar en så lycklig blandning av det värdefulla med det smickrande, att givaren utan svårrighet kunde omedelbart i deras ögon, till vilka han vänt sig, läsa verkan av en frikostighet, som så skickligt parades med beröm.

Också var det icke utan, att detta väl beräknade och