moln, är i dubbel måtto en förrädare .Manitus lag är rättvis. Så är det; så länge floderna rinna och bergen stå fast, så länge blommorna komma och gå på träden, måste det vara så. Han är er, mina barn; behandlen honom som han förtjänar.»
Ej en lem rörde sig, ej ett andetag drogs högre eller lägre än vanligt, förrän den sista stavelsen av denna slutdom hade gått över Tamenunds läppar; men då frambröt på en gång ett hämndskri från hela folkets mun, ett fruktansvärt förebud till deras grymma och skoningslösa avsikter. Mitt under dessa utdragna och vilda tjut förkunnade en hövding med hög röst, att fången var dömd att undergå det förfärliga straffet att pinas till döds med eld. Kretsen upplöstes genast, glädjeskrän blandades med larmet och förvirringen under de förberedelser, som genast vidtogos. Heyward kämpade ursinnigt med sina fångvaktare, kunskaparens oroliga ögon började se sig omkring med ett uttryck av djupt bekymmer, Cora kastade sig åter till patriarkens fötter för att ännu en gång anropa honom om skonsamhet.
Under dessa spännande ögonblick, bevarade Unkas ensam sitt lugn. Han åsåg förberedelserna med stadig blick, och när plågoandarna kommo för att gripa honom, mottog han dem med fast och rak hållning. En av dem, som om möjligt var ännu grymmare och vildare än kamraterna, grep tag i den unga krigarens jakttröja och slet den med ett enda ryck från hans kropp. Med ett ursinnigt glädjetjut rusade han därpå på sitt försvarslösa offer för att leda det till pålen. Men just i det ögonblick, då vilden tycktes mest främmande för alla mänskliga känslor, hejdades han i sitt förehavande lika plötsligt, som om en övernaturlig makt hade trätt emellan till förmån för Unkas. Delawarens ögon syntes färdiga att tränga ur sina hålor, hans mun var vidöppen och hela hans gestalt stod som förstenad i en ställning av den största häpnad. Med lårgsam och avmätt rörelse lyfte han handen och pekade på fångens bröst. Hans kamrater skockade sig omkring honom 1 förvåning och allas ögon höllos i likhet med hans egna oavvänt fästa på bilden av en liten sköldpadda, vackert tatuerad i klarblå färg på fångens bröst.
