292
veckor innan löven skifta färg, med villkor att du släpper flickan lös.»
Magua skakade på huvudet och gjorde ett otåligt tecken åt hopen att lämna rum.
»Nåja», sade kunskaparen med fundersam min, som om han ännu var endast halvt på det klara med sitt beslut, »jag skall ge Hjortbane på köpet. Lita på mig som en erfaren jägare, för jag säger, att den bössan inte har sin like från den ena provinsen till den andra.»
Icke heller nu värdigades Magua svara, utan fortfor att försöka bana sig väg.
»Men», tillade kunskaparen, vars låtsade köld försvann i samma mån som den andre visade sig likgiltig för bytet, »om jag förbinder mig att undervisa era unga män om bössans verkliga förtjänster, skulle de kanske utjämna de små skiljaktigheterna i våra åsikter.»
Le Renard gav nu en vredgad befallning åt delawarerna, som i förhoppning om att han skulle lyssna till det vänliga anbudet ännu bildade ett ogenomträngligt bälte omkring honom, att öppna väg för honom och hotade med en blick att på nytt vädja till deras »profets» ofelbara rättvisa.
»Vad som på förhand är bestämt, det måste förr eller senare ske», återtog Falköga, i det han med bedrövad och nedslagen uppsyn vände sig till Unkas. »Den spetsboven känner sin fördel och kommer att hålla på den. Gud välsigne dig, min gosse! Du har träffat på vänner bland din naturliga släkt, och jag hoppas de komma att visa sig lika trogna som en och annan du mött, som ej hade någon indiansk korsning. Vad mig beträffar, måste jag ju förr eller senare dö, och det är därför en lycka, att det finns endast få, som komma att stämma upp dödstjutet över mig. När allt kommer omkring, är det troligt, att de avgrundsandarna lyckas att ta min skalp, och därför gör en dag eller två inte stor skillnad i evighetens tidräkning. Gud välsigne dig!» tillade den kärve skogsmannen, i det han ett ögonblick vände bort sitt ansikte, i vars muskler det ryckte, och därpå åter vemodigt blickade på den unge mannen. »Jag har hållit av både dig och din far, Unkas, fastän vårt skinn inte har alldeles samma färg och våra anlag äro något olika. Säg sagamoren, att jag aldrig för-
