Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/308

Den här sidan har korrekturlästs

304

dorna och sluta mig till sagamoren och översten. Du får då höra stridsropet från det hållet, ty med den här vinden kan man ganska lätt skicka det en mil. Då, Unkas, bör du ansätta dem i fronten, och när de komma inom håll för våra bössor, skola vi ge dem ett glatt lag och hugga in på dem, det sätter jag mitt goda namn och rykte som gammal gränsbo i pant på, så att deras led skall böja sig som en båge av ask. Sedan storma vi deras by och ta kvinnan ur grottan, och så göra vi upp vår räkning med stammen antingen genom en slaktning och en seger enligt en vit mans sätt att strida, eller också bakom skydd och betäckning på indianvis. Det ligger inte mycken lärdom i den planen, major, men med käckhet och tålamod kan alltsammans verkställas.»

»Jag tycker mycket om den!» utropade Duncan, som insåg, att Coras befrielse var det mål, som främst låg kunskaparen om hjärtat. »Jag tycker mycket om den. Må vi därför ögonblickligen försöka utföra den!»

Efter en kort rådplägning utvecklades planen närmare och gjordes begripligare för de skilda deltagarna; olika signaler avtalades och därpå begåvo sig hövdingarna var och en till den post, som hade blivit honom anvisad.



XXIX.
STRID PÅ LIV OCH DÖD.

Under det Unkas vidtog denna fördelning av sina stridskrafter, var skogen lika tyst och, om vi undantaga dem, som nyss hade kommit tillsammans för att rådgöra, till utseendet lika människotom, som när den framträdde ur sin allsmäktige skapares hand. I den trakt av vildmarken, som låg mellan delawarerna och deras fienders by, föreföll det som om en människas fot aldrig hade trampat, så andlös och djup var den tystnad, vari den låg försänkt. Men Falköga, som nu av sin plikt leddes att intaga främsta platsen i det äventyrliga företaget, kände allt för väl skaplynnet hos dem, med vilka han stod i begrepp att inlåta sig i strid, för att lita på detta förrädiska lugn.