42
det tilltal, som han hade funnit mest smickrande för indianens fåfänga. »Hans majs är inte väl rostad och tycks vara torr. Låt mig se efter, kanske finner jag bland min egen matsäck något, som kan befordra hans matlust.»
Magua höll fram sin ränsel för att mottaga den andres anbud. Han lät till och med deras händer mötas utan att visa minsta oro eller ändra sin ställning av orubblig uppmärksamhet. Men när han kände, att Heywards fingrar sakta rörde sig utefter hans nakna arm, slog han upp den unga mannens arm, utstötte ett genomträngande skrik, i det han rusade fram under den, och kastade sig med ett enda språng in i snåret på motsatt sida. I nästa ögonblick sågs Chingachgooks gestalt, som tog sig spöklik ut i sin krigsmålning, träda fram ur buskarna och glida tvärs över stigen i snabbt förföljande. Därnäst hördes Unkas' rop, varpå skogen upplystes av en plötslig blixt, som åtföljdes av den skarpa knallen från jägarens bössa.
V.
EN ÄVENTYRLIG FÄRD.
Vägvisarens plötsliga flykt och förföljarnas vilda rop hade till följd, att Heyward några ögonblick blev stående orörlig av överraskning. Men därpå erinrade han sig vikten av att flyktingen bleve gripen, varför han hastigt böjde undan de omgivande buskarna och skyndade framåt för att lämna sin hjälp vid jakten. Men han hade inte tillryggalagt ett par hundra fot, förrän han mötte de tre skogsmännen, som redan återvände från sitt fruktlösa förföljande.
»Varför så hastigt tappa modet?» utropade han. »Den skurken måste vara gömd bakom något av de här träden och kanske ännu kan gripas. Vi kunna inte vara trygga, så länge han går fri.»
»Skulle ni vilja sätta ett moln till att jaga vinden?» genmälde den svikna kunskaparen. »Jag hörde den boven prassla fram över de torra löven som en svart orm, och då
