56
ligen gensträvig, läto de nu sin uppmärksamhet fängslas av den nödvändiga om än simplare omsorgen om kvällsvarden.
Måltiden, som gjordes betydligt smakligare genom ett tillägg av några läckerheter, som Heyward hade haft den omtänksamheten att taga med sig, när de lämnade sina hästar, verkade synnerligen uppfriskande på det uttröttade sällskapet. Unkas uppträdde som uppassare åt damerna och bevisade dem alla de små tjänster, som stodo i hans makt, med en blandning av värdighet och ivrig uppmärksamhet, som roade Heyward, då han väl visste, att detta var någonting fullkomligt nytt för en indian, alldenstund detta folks seder och bruk förbjuda krigarna att nedlåta sig till några tjänstförrättningar, i all synnerhet för att gynna kvinnorna. Som emellertid gästfrihetens plikter betraktades som heliga bland dem, framkallade denna lilla avvikelse från den manliga värdighetens krav icke någon hörbar anmärkning. Hade där funnits någon person tillräckligt sysslolös att anställa närmare iakttagelser, skulle han ha kunnat föreställa sig, att den unga hövdingen ej fullt opartiskt fördelade sina tjänster. Han räckte visserligen Alice kalebassen med sött vatten och det på en trätallrik, nätt utskuren ur en kvistknöl, upplagda villebrådet med tillbörlig artighet, men när han gjorde hennes syster samma tjänst, vilade hans mörka ögon länge på henne yppiga, uttryckfulla anletsdrag. Ett par gånger var han nödsakad att tala för att påkalla uppmärksamhet av dem han betjänade. Vid dessa tillfällen begagnade han sig av engelska språket, som han visserligen talade med brytning och ofullkomligt, men tillräckligt begripligt, och som han med sina djupa struptoner gjorde så milt och musikaliskt, att de båda damerna blickade upp med beundran och förvåning. Under dessa artighetsbevis utbyttes några yttranden, som bidrogo till att giva umgänget mellan sällskapets medlemmar en vänskaplig karaktär.
Under tiden bibehöll Chingachgook sitt orubbliga allvar. Han hade tagit plats längre inom ljuskretsen, där hans gästers ivriga och oroliga blickar bättre kunde urskilja det naturliga uttrycket i hans ansikte från de skräckinjagande drag, som på konstlad väg hade åstadkommits
