I.
UPPBROTTET FRÅN LÄGRET.
Det var ett för kolonialkrigen i Nordamerika utmärkande drag, att de fientliga härarna måste övervinna vildmarkens mödor och faror, innan de kunde mötas i mördande drabbning. Ett vidsträckt och, som det syntes, ogenomträngligt skogsområde skilde de fientilga franska och engelska provinsernas besittningar. Den härdade nybyggaren och den inövade européen, som stred vid hans sida, måste ofta tillbringa hela månader med att kämpa mot strömmarnas forsar eller bana sig väg genom de oländiga bergpassen, under sökandet efter ett tillfälle att ådagalägga sitt mod i en mera krigisk kamp. Men genom att taga den vana infödda krigarens tålamod och självförsakelse till förebild lärde de sig övervinna alla svårigheter; och i sinom tid föreföll det, som om ingen vrå av skogen var så mörk, ingen hemlig plats så avskild, att den kunde anse sig fritagen från besök av dem, som vågade liv och blod för att tillfredsställa sin hämndlystnad eller för att befordra den kallt beräknande och själviska politik, som bedrevs av det avlägsna Europas monarker.
Måhända kan intet distrikt utmed hela den långa sträckan av mellanliggande gränsområde ge en livligare bild av de grymma och vilda indianfejderna under denna tidrymd än den trakt, som ligger mellan Hudsons källflöde och de närliggande sjöarna. De fördelar, som naturen där erbjöd de stridandes framfart, voro allt för påtagliga för att lämnas obegagnade. Den avlånga Champlainsjön sträckte sig från Kanadas gräns långt in på den närliggande provinsen Newyorks område och bildade en naturlig väg över halva den sträcka, som fransmännen voro tvungna
