Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/9

Den här sidan har korrekturlästs
5

Ehuru fredens värv voro okända i denna svårt hemsökta trakt, vimlade dess skogar av män, dess gläntor och dalar återskallade av krigsmusikens toner, och ekona i dess berg upprepade mången tapper och överdådig ynglings skratt eller självsvåldiga rop, då han hastade förbi med ett levnadsmod, som ännu stod på sin middagshöjd, för att snart slumra i glömskans långa natt.

Det var på denna skådeplats för strid och blodsutgjutelse som de tilldragelser, vilka vi skola försöka skildra, inträffade under tredje året av det sista krig, som England och Frankrike utkämpade om besittningen av ett land, som ingendera parten var bestämd att få behålla.

Till följd av sina härförares oduglighet utomlands och den ödesdigra bristen på kraft och beslutsamhet hos rådsförsamlingarna hemma hade Storbritannien sett sitt anseende sjunka ned från den stolta höjd, dit det hade lyfts genom sina tidigare krigares och statsmäns skicklighet och företagsamhet. Nu, när Storbritannien icke längre fruktades av sina fiender, förlorade dess tjänare hastigt självaktningens tillit. Helt naturligt var, att också nybyggarna, fastän utan skuld till Englands visade svaghet och allt för anspråkslösa för att uppträda som anklagare av dess felsteg, delade denna förödmjukande förnedring. De hade nyligen sett en utvald här från det land, som de vördade som en moder och på vars oövervinnlighet de blint hade trott, en här anförd av en högsta befälhavare, som för sina sällsynta militära talanger hade blivit utvald bland en skara erfarna krigare, skymfligt upprivas av en handfull fransmän och indianer och räddas från fullständig undergång endast genom det lugn och det mod, som visades av en virginisk yngling[1], vars rykte vid mognare år sedan dess med den oemotståndliga makten hos en sedlig sanning spritt sig till den kristna världens yttersta gränser. En ansenlig gränssträcka hade blottats på försvar genom detta oförutsedda nederlag, och mera väsentliga olyckor föregingos av tusen drömda och inbillade faror. De skrämda nybyggarna tyckte sig höra vildarnas tjut i varje nyckfull vindstöt, som kom från västerns ändlösa skogar. Deras obarm-

  1. Washington.