84
Nu, då jag är på väg, att göra utkasten till den melankoliska skildringen af ett eremitlif, som törhanda är utan like i verldshistorien, vill jag återgå med min berättelse ända till början, för att derefter planmessigt fortsätta den.
Enligt min beräkning, var det den 30 September jag för första gången satte min fot på denna ö, då solen för detta himmelsstreck var i höstdagjemningen och stod nära lodrätt öfver mitt hufvud. Till följe af denna iakttagelse beräknade jag mig vara vid nio graders, tjugotvå minuters nordlig bredd från eqvatorn.
Efter en tio till tolf dagars vistande på ön, föll det mig in, att jag af brist på böcker, bläck och penna, hvilka förnödenheter jag först derefter fann på vraket, glömt tidräkningen, och törhända icke en gång mera skulle kunna skilja söndagen från hvardagarna.
För att undvika denna oreda, uppsatte jag vid det ställe på stranden, der jag för första gången satte foten i land, en hög påle i form af ett kors, och ingräfde i den med min knif följande inskription:
Här landade jag den 30 September 1659.
På sidorna af denna fyrkantiga påle gjorde jag för hvarje dag en inskärning; hvar sjunde var dubbelt så lång som de öfriga, och första dagen i hvarje månad utmärkte jag med ett ännu längre streck. Härigenom fick jag en kalender, eller åtminstone en beräkning af min tid, afdelad i veckor, månader och år.
På detta ställe anser jag mig äfven böra omnämna, att ibland de många saker, jag hemtade från fartyget, voro flere af mindre värde, men likväl allesammans af största nytta för mig, såsom t. ex. pennor, bläck, papper
