86
jag försaka detta stora nöje, ty alla mina försök att tillverka mig nytt misslyckades i grund.
Härvid kommer jag ihåg, att det likväl felades mig en stor mängd saker, oaktadt allt hvad jag sammanskrapat åt mig. Dertill hörde först och främst bläck, ty det lilla förrådet jag fick på skeppet var alltför otillräckligt, derefter en spade, en hacka och en skyffel, för att upprödja jorden och flytta den från det ena stället till det andra, slutligen samt synålar, stoppnålar och tråd. Linne lärde jag mig deremot snart umbära.
Af brist på dessa verktyg gingo alla mina arbeten helt långsamt, och nära ett helt år förflöt, innan jag fullbordat mina pallisader och fullständigt inredt min boning.
Pålarne voro så tunga, att jag hade all möjlig möda, att lyfta dem endast från marken. Jag behöfde lång tid, för att fälla och tillyxa dem, men det drog ut ännu längre, innan jag fick fram dem på ort och ställe. Ofta använde jag tvänne hela dagar på tillyxandet och hemförandet af en enda sådan påle, samt derefter åter en dag att slå ner den i jorden.
Vid sistnämnde arbete begagnade jag i början ett tungt träblock, men sedan blef jag så klok, att jag utbytte det mot en jernstång. Emellertid var och förblef detta arbete det svåraste och mest tidsödande af alla mina företag.
Hvad behöfde jag likväl vara orolig öfver tiden för mitt arbete! Jag visste hvilken tid som förestod mig, och att jag, sedan jag en gång slutat detta verk, troligen icke skulle få någonting annat att göra, såvida jag icke velat genomströfva ön, för att uppsöka min näring,
